Article

Bula – Eftersöksjägaren

Per ”Bula” Kristoffersson är en av Jaktias ambassadörer, Jaktia ProTeam, och är Sveriges enda helt professionella eftersöksjägare. Bula har blivit synonymt med eftersök, något han sysslat med enda sedan tidigt i hans jaktliga karriär. Idag är han avtalsmässigt knuten att sköta eftersöken på mer än 200 000 hektar i Sörmland.

Jaktia vill veta mer om det arbete som Bula utför och träffar honom på ett sörmländskt gods där han har ”eftersöksjour på plats”. En av de tjänster han och hans närmaste medarbetare säljer. Kort sagt innebär det att han, och kanske några andra, befinner sig på plats och tar hand om uppkomna eftersök efterhand under dagen. Idag är det ett helt gäng ska det visa sig.

Förr var detta något jag kunde sköta själv, men tiderna har ändrats så nu behöver jag medhjälpare för att hålla jämna steg med skyttarna, säger Bula.

Förmodligen finns det flera skäl till detta. På många ställen är man uppemot 20 skyttar idag. Förr var man ett 10-tal.
– Jag tror man skjuter på ett lite annat sätt idag också, säger Bula.

Bula vrider och vänder på orsaken till det ökade behovet av eftersök på kommersiella jakter. En är att jägare av idag kanske är mer skyttar än genuina naturmänniskor som haft ett naturintresse från början och lärt sig genom lång samvaro med fäder, släktingar och kamrater.

– Jakt har blivit lite en umgängesform i affärsvärlden, precis som golf, muttrar Bula. I dessa sällskap är det förstås viktigt att lyckas även på jakten, så det är nog inte orimligt att en del då kanske släpper skott som är lite över deras egen skjutförmåga.

– Men för mig är det bra, flinar Bula på sitt underfundiga sätt. Jag får ju mycket att göra. Jag skulle nog rekommendera alla att träna mer än de gör. Eller så får man välja att avstå de svåra skotten helt enkelt.

Som redan nämnts är det ett helt gäng som samlats runt Bula denna morgon. Det är flera av hans rutinerade medhjälpare med. Där återfinns också några lite mindre erfarna eftersöksjägare med kring elden i den mörka gryningen. Flera av dessa är rena ”volontärer” som förstått att om man vill lära sig något, gäller det att ta rygg på någon som verkligen kan.

Mogonmöte

Morgonmöte

Johan Först från Norrköping är en av dessa, Tobias Karlsson från Tystberga en annan och Daniel Vuorenmaa från Sollebrunn är där med sin Bayrare.

– Jag åker upp och hjälper Bula några dagar, säger Daniel. Den erfarenhet och handledning jag får är ovärderlig.

– Samtidigt som jag hjälper entusiastiska och duktiga människor igång, säkrar jag ju tillväxten för egen del, säger Bula. Jag får mer och mer jobb för varje år som går.

På jaktradion hör vi att såt 1 drar igång och snart ekar skotten över nejden. Bula och hans gäng kokar riktigt kokkaffe och har förbaskat trevligt ihop. Det skojas och man retas om tidigare fadäser som uppstått.

Bula berättar att hans kunder inte bara är stora gods utan även andra jaktmarker i krokarna av Katrineholm. Den minsta marken som kontrakterat Bula är på sju hektar.

– Ofta är det helt vanliga jaktlag som vill ha någon att ringa när något gått fel, helt enkelt, säger Bula. Det är en trygghet att ha någon att ringa.

Första såten blåses av, fikat över, och Bulas gäng ger sig av mot återsamlingen. Innan jakten har alla skyttar fått snitselband och instruktioner om hur de ska markera skottplats och flyktriktning. Efter genomgången avrapportering får alla med oklara skott rapportera till eftersökgänget.

Bula får veta var det finns djur att söka efter.

Bula får veta var det finns djur att söka efter.

Eftersöksgänget delar upp de olika eftersöken och kontrollerna mellan sig. Man skojar lite om vem som vill ha de lätta och vem som vill ha de svåra.

Bula börjar med att kolla upp en påskjuten kronhjort som inte blivit kvar på platsen. Med sig tar han Daniel som ska få visa vad han och hunden går för. Väl nere vid tornet som står precis vid en vassjö kommer det första problemet. I vilken riktning ligger skottplatsen? Efter en del sökande finner man en röd snitsel i ett vasstrå.

Bula och Daniel resonerar om hur de skall gå tillväga.

Bula och Daniel resonerar om hur de skall gå tillväga.

Med Bula bakom ryggen får Daniel göra skottplatsundersökningen. Efter en stund inser man att den nog inte är vid snitseln. Men efter moget övervägande mullrar Bula att – Du får väl börja här då.

Molle är redo för jobb.

Molle är redo för jobb.

Daniels Molle tar an spåret bra och spårar en bit ut i vassjön. Men när vattnet går till stövelskaften börjar både hunden och Daniel att vackla.

Daniel och Molle spårar upp ett dovvilt.

Daniel och Molle spårar ut i vassen.

– Jag går och handspårar lite säger Bula, och stövlar oblygt ut i sjön. Daniel väntar några minuter innan Bula dyker upp ur vassen igen.

– Du kan nog fortsätta här muttrar Bula. Jag tror vi har något här.

Daniel och Molle tar upp spåret igen. Det är lite tveksamt, men ändå med bra kontakt. Ett hundratal meter ut i vassen stramar hunden upp och strax finner vi den ståtliga hjorten liggande död ute i vassen.

Alla är glada när hjorten återfinns ute i vassen.

Alla är glada när hjorten återfinns ute i vassen.

– Bra, skitbra! Vilken duktig hund du har säger Bula övertygande.

Daniel är förstås mycket nöjd med det fina arbetet, men kan inte låta bli att fråga sig om inte Bula redan hittat hjorten innan han kom ut ur vassen. Han frågar lite försiktigt, men Bula bara muttrar och är lika glad som om hunden varit hans egen hund.

Ständig träning

Att vara framgångsrik eftersöksjägare kräver ständig träning, av både jägare och hund. Att sedan få en sådan erfarenhetsbank som Bula att ösa ur är förstås få förunnat. De flesta jaktlag har idag ett dugligt eftersöksekipage att tillgå. Men tyvärr går dessa pga bristande kunskap och träning bet på rätt mycket. Djur får lida eller ligga och ruttna i skogen.

Att lyfta luren och ringa ett proffs när man inte lyckas själv borde vara naturligt. Men tyvärr är ”proffsen” kanske inte så många på alla platser i landet.

Dubbel-ekipage

Bula tillhör de som sedan länge arbetat med två hundar vid eftersök. En spårhund som troget följer spåret och en släpphund som han släpper när ett vilt lämnar legan.

– Sedan ett tag använder jag sk schweisshundar, riktiga specialister. Tidigare tog jag den hunden som spårade bäst helt enkelt, säger Bula. Men det är fel att tro att allt kommer gratis bara för att man har en spårspecialist.
– När det kommer till släpphunden har jag gärna laika eftersom de är snabba och ofta har bra ställegenskaper. Men i min kravspec är ett tyst och mycket envist förföljande extremt viktiga egenskaper.
– Visserligen släpper jag sällan utan att ha haft kontakt med viltet, men jag kan inte ha en hund som kommer tillbaka efter 500 meter, säger han med viss skärpa i rösten. Släpper den i onödan får jag ju börja om igen.

Nästa såt

Vid nästa samling har de andra eftersökskillarna löst sina uppdrag. Idag bara dödsök, förutom ett mindre vildsvin som avlivats i legan.

– Vi håller jämna steg, skrockar gänget.

Vissa jakter blir det väldigt lugnt, förstås säger Bula. Men andra dagar kan man ha flera nya eftersök i varje såt. Då blir det tufft när det bara kommer nya hela tiden.

– Då blir det nattjobb. Men vi kämpar på, som Bua bruka säga.

Kontroll av bom, nja…

Efter nästa såt är det bara kontroll runt ett pass får man veta. Bula tar med sig Johan, Daniel och Tobias då inte mycket annat finns på schemat. Det ska utredas en bom, får man veta.

Väl framme vid passet hittas direkt en dovhind. Lite längre bort en snitsel där det är mycket blod. Tobias hund Berra spårar lätt upp ännu en smalhind inte långt från passet.

Misstänksam

Bula blir kvar och står och grunnar och ser lite missmodig ut.

– Det är något som inte stämmer här, säger han. Johan Först, Daniel Vourenmaa och Tobias Karlsson flockas kring som lärjungar runt Jesus.

Bulas öga för detaljer. Några hårstrån skvallrar om att det är träff.

Bulas öga för detaljer. Några hårstrån skvallrar om att det är träff.

– Titta här säger Bula, och pekar på nästa osynliga hår i mossan. De här har inget med den hjorten att göra, menar han. Man dividerar lite om grannskytten kanske skjutit en hjort också. Någon muttrar att man kanske skulle hämta skytten, för att få en förklaring.

– Nej för tusan, säger Bula. Då blir det bara ännu rörigare.

Snart står alla hukade och idiot-glor i mossan. Alla börjar snart handspåra åt olika håll, innan Bula har bestämt sig.

– Nu är det din tur, säger Bula och vänder sig till Tobias. Nu får Berra jobba. Samtidigt som han kollar kopplet på Laika/jämtkorsningen Roy som han har med som släpphund.

– Åt det här hållet går det, säger Bula.

Inget vet varför han säger det, men ingen har något bättre förslag. Tobias och Johan börjar spåra med Tobias labbe Berra. De andra följer efter lite bakom.

Tobias med labben Berra.

Tobias med labben Berra.

– Här har vi en sårlega, ropar plötsligt Tobias!

Väl där finner de en mindre blodfläck. Men inte två så den är nog ingen genomskott muttrar Bula.

– Fortsätt, vänder han sig till Tobias och Johan.

Spåren går vidare upp i berg, genom en tät plantering, ner i en ravin och upp på en väg.

– Här stannar vi, kommenderar Bula. Jag måste tänka.

Efter en stund tar Bula till orda igen och berättar att det här kommer bli svårt. Den här är inte särskilt skadad, det har vi sett på skottplatsen och i legan. Det är lite mot mitt arbetssätt, men jag föreslår att vi släpper Roy här. Jag vill helst ha kontakt med djuret innan jag släpper.

– Några protester?

Sagt och gjort. Bula låter Roy nosa in sig på spåret, sedan går kopplet som sitter i Bulas bälte. Laikan går iväg. Snart hör man lite rummel i terrängen.

– Där gick den upp, säger Bula och kollar sin Garminpejl.

Ett tag är Bula i det närmaste okontaktbar. Han har full koll på hastighet och hur Roy följer hjorten över stock och sten.

– Där går den i sjön, säger han plötsligt. Å hunden är efter. Det här kommer ta ett tag.

Bula håller koll på löshundens arbete med via sin Garmin.

Bula håller koll på löshundens arbete med via sin Garmin.

De följer hunden elektroniskt ett långt tag. Till slut är hunden uppe på torra land igen efter att ha varit på andra sidan.

– Det här är en del av jobbet också grabbar, säger Bula. Vi kämpar och löser faktiskt det mesta. Men alla gånger går det inte. Någonstans måste vi dra gränsen. Den här kommer vi inte klara av med mindre än en astronomisk insats.

Alla nickar tyst. De vet att det inte är slut med det här. Det är dags att ta reda på vad som hänt i såt tre.

 

Text och bild: Mikael Grennard

Kika även på Jaktias egen presentationsfilm med “Bula” och hör hans tankar kring eftersök.