Article

Isle of Rhum – hjortjägarens paradis

Att jaga hjort i Skottland kan göras på många platser och på många sätt. Jägaren får nog alltid vara beredd på att det blir en aning strapatsrikt. Kanske även något spartanskt. Allt detta var gänget från Småland beredda på. Strapatserna fick de smaka på, men att få leva som kungar på ett överdådigt slott hade ingen räknat med.

Roger och hans tre vänner hade länge talat om en jaktresa till Skottland. De försökte boka en vanlig höglandsjakt, men alla var fullbokade. Lite som ett andrahandsalternativ erbjuds man Isle of Rhum, något killarna efter viss tvekan accepterade.

Isle of Rhum

Efter landning i Edinburgh bär det av med hyrbil mot Malaig varifrån båten till ön går. Isle of Rhum ligger närmare två timmars båtresa ut i de inre Hebriderna. Ön är på ca 10 000 hektar och har en hjortstam på en bit över 1200 individer. På bilder hade jägarna sett att det fanns ett slott på ön.

_8894

Isle of Rhum i sikte. Att vädret är föränderligt ser man inte minst på denna bild.

När de möttes vid båten av stalkerna Dave och David och sedan kördes, i ett av öns få fordon, till slottet uppstod en viss förvåning. Ingen hade förstått att det var där de skulle bo. Ett enklare Bed and Breakfast var nog det som låg närmast förväntningarna.

_8910

Uppackning och kontroll av alla grejor i slottet. Detta var en gång Sir George Bulloughs rum. Hans jaktstövlar står kvar vid den öppna spisen.

Ut i ljungen

Dave och David som kände öns lynniga väder erbjöd dem 30 minuter för inkvartering, sedan skulle det jagas. För ute i Nordsjön vet man aldrig vad för väder som erbjuds. Efter en snabbt avklarad kontrollskjutning av vapnen travar Roger efter Dave uppför Ard Mheall, ett av öns berg.  Innan de når toppen hyschar Dave plötsligt. Han har hört några patroner skramla i en ficka.

– They hear everything, viskar Dave.

Detta innan de ens sett skymten av någon hjort. Men när de, som vi tycker, onödigt försiktigt tittar över kanten och in i nästa dalgång, inser de att här finns det hjortar. På andra sidan dalgången, på kanten till det som heter Bloodstone Hill finns spridda grupper av hjortharem. En större hjort och ett antal hindar. Men här och var ser de ensamma hjortar och även mindre grupper med yngre djur.

Kikarspaning

Att jaga hjort i Skottland handlar inte så mycket om att hitta en hjort, utan snarare att hitta rätt hjort. För hjortar finns det, och i höglandsterrängen finns det inte så mycket att gömma sig i. De lägger sig tillrätta på bergskammen och söker av terrängen i dalgången framför sig. Från havet ligger en stadig vind som gör att de inte behöver fundera mycket över vindriktningen.

Kikarspaning

Kikarspaning

Mjukstart

De ser några grupper någon kilometer bort, men de rör sig hela tiden oroligt vilket gör ansmygningen synnerligen svår. Men nästan längst ner i dalen på andra sidan en liten bäck står en ensam hjort och betar i ljungen. Inte så stor, men de har många dagar på sig, så Roger vill prova att komma i läge. Dessutom är detta lite av en bonusdag, det var ingen egentlig jakt planerad.

Hämta vind

Problemet är att ta sig ner i botten på dalen utan att djuren på andra sidan ser jägarna, för höglandshjortens ögon är det inget fel på.

– Vi måste backa tillbaka, och gå runt toppen och komma ner på andra sidan, viskar Dave på sin smått grötiga skotska med ett flin på läpparna. Han vet mycket väl att Roger just återfått normal andhämtning efter första klättringen.

Efter att rundat toppen kan de smyga i skydd av en liten bäckravin som leder ner i dalgångens botten. Sedan följer Roger och Dave botten en bit ner mot havet innan de börjar smyga mot platsen där hjorten stod. Ingen vet om den är kvar, den kan ha gått långt under den dryga halvtimme det tog att komma ner osedd. När Roger försiktigt klättrar upp ur bäckfåran står den 150 meter bort. Roger och Dave kravlar försiktigt fram i ljungen för att få en lite högre position. De ser inget alls under den 30 meter långa sträcka de kryper fram. Men när de på 120 meters håll trär upp vapen och sedan sina huvuden anar hjorten att något är i görningen.

Nollan spräckt

Roger läser av och förstår det känsliga läget. Snabbt, mycket snabbt ser han till att få in hjorten i hårkorset innan han avlossar skottet som fäller hjorten på plats. Dave som är en ytterst engagerad stalker, far upp som en fjäder och ropar något om att det är Rogers första skotska hjort. Det verkar som om Dave är gladare än Roger för den fällda hjorten. Hjorten är en liten sexa, men ansmygningen och upplevelsen är glädje nog.

– We´ll shoot bigger ones, skrattar Dave. This is just the warm up.

_8981Blodig tradition

Det är förbluffande svårt att hitta den liggande hjorten i den höga ljungen. Men när den väl är återfunnen på börjar Dave bums urtagningen innan han får sin verkliga belöning. Att få smeta ner sin jaktgäst i blod. En tradition som Dave uppenbarligen uppskattar på ett nästan barnsligt sätt.

_8978

Roger är med blodet i pannan invigd enligt den skottska seden.

Ponyman

Hjorten släpas ner till bäcken där den lämnas för att bli upphämtad av en Gillie, som också kallas Ponyman, och är en form av kringresande hästkarlar som bland annat hjälper till på hjortjakter. På Isle of Rhum får inga motorfordon användas för detta ändamål. Hästarna och nedforslingen är en upplevelse i sig, och det är inte lätt att surra en hjort så den blir kvar under den minst sagt guppiga vägen ner.

Gillie

Gillie

Kolonial överdådighet

Väl tillbaka på Kinloch Castle börjar det gå upp för Roger och de övriga vilket ställe de bor på. Ett slott byggt av en kolonialists arvtagare, med i de närmaste outsinliga källor av pengar, som i slutet av 1800-talet lät frakta 250 000 ton röd sandsten till Isle of Rhum, eftersom han tyckte den grå som fanns på ön inte var vacker nog. Det tog tre år för 300 man att bygga denna minst sagt exklusiva jaktstuga och som byggdes för några få veckors jakt varje år. Som ytterligare ett intressant exempel så var Kinloch Castle Storbritanniens andra elektrifierade fastighet, näst efter Buckingham Palace. Det säger en del om denna fantastiska byggnad och dess ägare.

_8928

Kinloch Castle

Hela slottet är byggt för rekreation och underhållning. När de är där får de höra historier om hur glädjeflickor skeppats dit i parti för att underhålla Sir George och hans jaktgäster. Det är inget de ser något av nuförtiden, men rundvandringen på slottet bekräftar ett utsvävat liv.

_9093

Flotta salonger

Husarrest

Nästa morgon vaknar alla av ett ytterst hårt regn som formligen bombarderar rutorna i Kinloch Castle. När regn och vind ligger på från havet och dimman omsluter Isle of Rhum går man inte gärna ut. Detta bekräftades när jägarna försökt klä sig efter väder och på utsatt tid träffade sina stalkers på borggården. Dagens jakt var inställd. Men ingen i detta sällskap lät sig nedslås av detta.  Dagen ägnades till återhämtning och småsmuttande på tidigare inköpta amberfärgade drycker. Detta i Sir George Bulloughs jaktrum som inte skämdes för sig.

_8915_1000

Jaktrummet på Kinloch Castle

Nästa morgon skiner solen igen. Men man kan vara beredd på att om inte hela ön är omsluten av dimma och regn, så pågår nog minst fyra olika slags väder på olika platser av ön. Man måste klä sig därefter.

Långmarsch

Idag ska Roger skjuta sin stora hjort skojar Dave och har bestämt att de ska gå till Fionchra, ett av bergen på västra sidan, och sedan jaga där. Det är styvt två timmar att gå dit men där brukar jakten vara bra lovar han.

_8946

Några andra som delar hjortarnas ö.

Efter en timmes gång efter en stig börjar det stiga ordentligt, och det suger bra i den blöta höglandsterrängen. Men väl uppe vid den ”port” som leder ner i dalgången Glen Girdle, är ansträngningen redan ”betald”.

Bara några hundra meter bort betar en grupp hjortar. När man sätter sig till ro med kikaren ser man ännu fler runtom dalgångens kanter.

_9045

En större hjort med två hindar. De har redan sett oss så de kommer vi inte åt.

Dalen vätter ut mot havet och på andra sidan ett sund ser vi Isle of Canna. En minst sagt bedårande vy, man får påminna sig att det var för jakten vi kommit. Om inte annat gör Dave det.

_9010

Vyerna är slående

Det är inga stora hjortar i gruppen närmast, så man beslutar att gå ett varv motsols runt berget Fionchra. Ett för vristerna tufft beslut. Det är brant och besvärligt, och som jägare hoppas man på att det ska betala sig.

_8952

Dave och Roger på väg upp för berget Orval.

Dave smyger fram över varje kant. Den oförsiktige kliver lätt rätt in en betande eller idisslande grupp, och då är det försent. Vi ser flera grupper, men ingen av de där riktigt stora hjortarna. När de kommit runt toppen tar de en välbehövlig paus och lägger sig i branten.

There it is!

Dave och Roger spanar intensivt. Runt om hör man stundtals brölande hjortar, men eftersom ljudet kommer långt bort ifrån med vinden är det svårt att avgöra varifrån det kommer. Plötsligt rycker Dave till.

There it is!

There it is!

– There it is, utropar han!
Den är inte lätt att upptäcka, men i stenskravlet på andra sidan dalen står en större hjort och brölar. De kikarspanar ett tag till innan beslutet tas. Det blir den store i stenskravlet de ska försöka på. Det är en god bit över två kilometer dit. Först ner i dalen och sedan en ansmygning i uppförsbacke.

Det går rätt fort första biten, men sedan gäller det att ta det lite lugnt. Man kanske bara ser ett av flera djur och det är lätt att luras till att bara ha koll på det. Men Dave är en erfaren stalker som vet precis hur detta ska skötas. Det kostar byxknän, skulle man kunna säga. Men det är det värt.

_9062

Man kanske bara ser ett av flera djur..

När Dave och Roger krupit upp för en stor moränhög och borde kommit i läge tittar de försiktigt över kanten. För det första ser de glädjande nog den store. Han har lagt sig ner. Brunsten tar på krafterna. Dessutom har han sällskap. Dels några yngre handjur, men i grytan nedanför honom står ytterligare ett 20-tal djur i varierande storlek och kön.

_9418Det är närmare 200 meter till den förste och Roger tar tid på sig att få in den i siktet.  Dave försöker med lockljud få den att resa sig. Skott mot liggande djur är inte att föredra. Han får prova lite olika läten innan denne slutbrunstade kämpe reser sig. Roger kramar av skottet som ringer mellan bergen, medan hjorten tar sina sista stapplande steg utan att veta vad som hänt. Av någon märklig anledning står hjorten närmast kvar, medan alla hindar och kalvar flyr västerut mot havet. Roger får några sekunder på sig att tänka. Någon hjortdoublé har han aldrig skjutit, och den som nu står där är inte så dålig heller. Tja, varför inte?

_9273

Doublé!

Två gillies hade släpat efter och väntade i porten till dalen med varsin pony. Ett anrop på radion och de fick fullt upp med att ta med sin last ner till vägen.  Bakom hästarna med hjortarna fastspända på ryggen släntrar Dave och Roger. Båda med ett ganska nöjt leende på sina läppar.

 

_9355

Inga motorfordon är tillåtna i terrängen på Rhum utan hästar används för att få ned hjortarna.

Nu skulle det smaka med en dusch och en skvätt av den lokala nationaldrycken.

_9637_800

FAKTA – Isle of Rhum

_1Map1

Ön är på ca 10 500 hektar och tillhör de inre Hebriderna, på den skottska västkusten. Idag bor ett 20-tal personer på ön tillsammans med hästar, kor och får. Ön besöks i huvudsak av personer med olika friluftsintresse och ett antal jägare varje år.

På ön finns en head stalker som har ett antal stalkers/guider och några gillies engagerade i jakten. Normalt besöker fyra jägare Isle of Rhum varje vecka under säsong.

Kinloch Castle ägs idag av Scottish Natural Herritage och drivs som ett vandrarhem och museum. 

Utdrag ur jaktboken på slottet

Utdrag ur jaktboken på slottet

Isle of Rhum Deer project

På Isle of Rhum pågår sedan 1953 ett forskningsprojekt på kronhjort. Ett unikt projekt där man sedan 1972 genomfört individbaserad forskning under lång tid. Om detta finns mer att läsa på http://rumdeer.biology.ed.ac.uk/

FAKTA –  HJORTJAKT I SKOTTLAND

Att jaga hjort i de skottska högländerna är ett enkelt och relativt billigt sätt att få mycket jaktupplevelse på nära håll.

De flesta jaktresebyråer erbjuder jakt på någon eller flera egendomar. Ofta erbjuds ett paket om två till fem dagar där allt inklusive två hjortar ingår för ca 15 000 – 20 000 SEK. Då handlägger resebyrån all administration vad gäller införsel av vapen. Man kan även söka egna kontakter, men man bör vara kunnig och veta vad man vill för att det ska bli riktigt bra.

Jakt i högländerna är en rörlig jakt i ett mycket omväxlande väder. Det är inte extremt, men man bör vara i hygglig kondition för att uppskatta jaktupplevelsen till fullo. Förutom ett välskjutande vapen bör man ha en ryggsäck som rymmer förstärkningsplagg. Höglandsvädret kan nog beskrivas som lynnigt, Det är inte ovanligt att man samma dag upplever angenäm värme och solsken kombinerat med timslånga regn, hagel och snöskurar. Stabila och vattentäta vandringskängor är också att föredra. Jakten bedrivs i höglänt terräng vilket kan vara belastande för vrister och ben.

Att en bra kikare kommer väl till pass behöver man knappast berätta.

På många håll i Skottland kan jakten kombineras med jakt på Sikahjort eller småviltjakter av olika slag.

Text & foto: Mikael Grennard