Jaktiabloggen

Helena på bäverjakt med ny jägare

Helena Tysk är medlem i Jaktia Pro Team. Följ henne och de andra medlemmarna här på Jaktiabloggen samt på våran instagram (jaktiase). I detta inlägg kan du läsa om en tidig aprilmorgon när Helena tog ut Malin, som är ny jägare, på bäverjakt.

Bäverjakt är en supertrevlig jaktform att utöva tillsammans. Det är enkelt att småprata lite medan man väntar och det är ofta otroligt vackra vårkvällar eller morgnar vi är ute.

En söndagmorgon här i april fick jag med mig en tjej som tog jägarexamen för längesedan men inte varit ut och jagat så mycket än. Det är rätt vanligt fenomen att vi kvinnor tar jägarexamen men att det sedan blir fokus på barn och livet en tid istället. Sedan hittar vi ut i skogen när barnen blir lite äldre och då gör vi det ofta med råge. Som jag nämnt tidigare så spelar JAQT och Svenska Jägareförbundet en stor roll här för att skapa nätverk och jaktmöjligheter för nya jägare. Även märker jag i butiken (Jaktia Falun) att jag kan hjälpa våra kunder till nya möjligheter.

Malin är ny jägare och har precis skjutit sitt första vilt.

Malin är ny jägare och har precis skjutit sitt första vilt.

Denna morgon kom Malin hem till mig vid 05.30 (direkt efter att hon slutat jobba natt) och vi tog oss ner till vattnet där vi skulle jaga bäver. Vi tänker på vinden och skjutriktningar med säkert kulfång innan vi bestämmer oss för en plats som blir ny för mig. Solen är på väg upp och morgonen är underbar. Helt plötsligt ser vi en bäver komma simmande men den blir varse oss. Vinden har vänt lite så vi smyger oss försiktigt bakåt och rundar en dunge för att ta oss fram från andra hållet. När vi närmar oss vår tilltänkta plats dyker den lugnt och fint, men det innebär ju att den är inte superskrämd så vi tänker att har vi tur kommer den tillbaka.

Vi ställer oss på pass och småpratar. Det dröjer inte länge tills vi ser det välbekanta V-formationen komma mot oss i vattnet. Jag filmar en stund innan jag lägger bössan till rätta och viskar att vi skjuter samtidigt på tre till Malin. Väntar och väntar tills läget blir perfekt. Räknar ett, två och så väntar jag utan att avlossa skott så Malin skjuter. Ett perfekt skott och Malin har nu skjutit sin första bäver. När jag vänder mig mot henne så ser jag den där speciella glädjen när allt bara blir så bra och inser att hon nu även skjutit sitt första vilt någonsin.

Vilken känsla för henne och för mig. Filmar henne när hon skakar och skrattar. Jag skrattar lika mycket jag med trots att det är första gången någonsin jag släpper ett vilt till någon annan med avsikt och förvånas över att hennes glädje smittar likväl till mig. Kanske har även jag vuxit upp lite och kan glädjas med andras lycka. Både min man Per och min jaktkamrat Robin har länge hävdat att det är lika roligt att se någon annan som verkligen vill få lyckas. Det kan hända att de har rätt även om jag aldrig kommer att erkänna det ifall de frågar.

Efter skratt, rop och lyckorus inser vi att det är dags att bärga bävern. Som jag brukar ringer jag hem och väcker mina goda make som sover sött. Han kastar sig i bilen med kastspö och krok för att bärga bävern.

Jag kan säga att det är en fördel att skjuta bävrar på land, men det går också bra i vatten om man tänker på vinkeln. Att skjuta från sidan är näst intill en omöjlighet då det är liten träffyta. Men rakt bakifrån eller framifrån så syns en stor del av kroppen om de simmar ytligt. Eftersom jag oftast är lite het så har jag skjutit de flesta av mina bävrar i vattnet och det blir alltid någon eller några per år. Ingen har någonsin sjunkit utan flyter så fint trots att det kan ha tagit upp emot en time att bärga den. De sälar jag skjutit däremot sjunker som stenar. Måste nog forska lite till i deras anatomi och hur de är luftfyllda.

Malin och Helena vid Malins första fällda vilt.

Malin och Helena vid Malins första fällda vilt.

Vi får upp Malins fina bäver och skrattande hävdar vi att hon får bära hem den själv. Ni som burit bävrar vet att de är helt lealösa som en säck med oformlig massa. Snäll som jag är hjälper jag Malin att bära. Vi bestämmer träff klockan två på eftermiddagen för den roliga uppföljningen att flå. Att flå en bäver som sitt första vilt får mig att fnittra lite då man inte har något gratis med dessa hårdflådda varelser som oftast är galet ärrade på framkroppen från att hävda sina revir. Men först lite sömn var tanken.

Det är tungt att bära hem en bäver...

Det är tungt att bära hem en bäver…

Klockan två kommer Malin med sin familj och vi ska ta itu med uppgiften. Såklart har hon varit för uppe i varv för att sova en sekund men lika glad fortfarande. När vi börjar klura på vad hon vill göra med skinnet så slutar det med att hon väljer att stoppa upp bävern hel. Det har jag och min familj försökt att göra med många av våra första vilt. Vi går in och kollar på en av sönernas helmonterade bäver och så blir det. Det betyder att denna gång klarade hon sig lätt undan men nästa…

Hoppas att vises i skog och mark. Ta vara på vår jakt och tänk på att just du är en förebild för jakten!

/Helena