Jaktiabloggen

Eftersök på kronhjort – Bula Kristoffersson

Per Bula Kristoffersson

Per Bula Kristoffersson

29 januari 2015

Det har varit mycket rävjakt den senaste veckan men nästan varje gång blir jakten avbruten för eftersök. Häromdagen var det en galt, igår en kronkalv och nu på morgonen en smalhind.

Nu är det dags igen. Nytt eftersök.

Jag börjar spårningen kl. 20.00 och det är mycket enkelt för Aslan som efter 150 m får hinden ur legan och jag släpper Roy, helt övertygad om snabbt ståndskall då jag bedömt skadan som en hård bukträff.

Roy sticker snabbt men i stället för stånd börjar ett märkligt buktande endast 300m bort som pågår i en timma, runt på ett berg.

Jag står i pass nedanför berget men går sedan in i buktområdet och kopplar Roy som kommer som en stövare i en av många löpor. Inser det meningslösa i att spåra ut detta och börjar istället slå ring runt berget. Svårt men till sist hittar vi utlöpan och Aslan får ta vid. På berget var det fulla språng men nu går hinden lugnt men bestämt med full steglängd i 2 km. Det snurrar ordentligt i kolan på mig, har jag bedömt skadan fel?

Det blöder fortfarande konstant på båda sidor om kroppen spårningen är enkel och plötsligt efter några återgångar så är vi framme vid en yvig gran som hjorten stod under.

Fulla språng iväg och Roy får ny chans och han sticker i hård fart efter hinden som förflyttar sig 400 m och börjar trångbukta igen på en yta av 10 ha, detta pågår i 30 min sedan flyttar det sig 400 m och börjar åter bukta på mindre än 10 ha. Jag är nu om möjligt än mer fundersam om skadan verkligen kan vara så allvarlig, söker mig till buktområdet där Roy återigen kommer i löpan och jag kopplar. Klockan har nu blivit 03.00 och jag åker hem och sover i två timmar.

Vi börjar dagen efter med att ringa sista buktområdet. Det borde vara enkelt då hinden fortfarande blöder kraftigt. Hittar inget utspår som passar, slår större ringar och kollar alla kronspår som lämnat området men inget stämmer.

Börjar om i buktområdet och hittar ett öppet dike som hinden gått ner i och följt 80 m, tänker då att hon slutat blöda pga. vattnet som sköljt över henne och frusit i pälsen. Jag måste nu kolla alla ut spår igen men hur noggrann jag än är hittar jag inget som stämmer.

Tillbaka till diket, nu utan hundar och jag rör mig så nära vattnet jag kan utan att gå igenom isen, diket är dessutom omgärdat av tät vass. Snart hittar jag uppspåret ur diket och det pekar in i granskogen men bara för att bli några återgångar ner i diket igen. Förstår nu att hon måste ligga död i diket och där vassen är som tätast hittar jag mycket riktigt henne död. Träffen är en mycket hård bukträff, in vid tarm ut vid mellangärdet lite lågt. Roy är nog en av de mest erfarna släpphundarna i Sverige, ruskigt snabb och han vet hur man effektivt stoppar flyende kron men ibland hjälper inte något.

Det gäller att tänka och agera förutsättningslöst.

Det är lätt att vara efterklok hur man skulle ha gjort, man gör det man gör och beslut som man fattar när man står där trött och frustrerad kan naturligtvis vara felaktiga, det viktiga är dock att försöka göra det bästa man kan.

Att släppa ytterligare en hund hade nog gjort det svårare för dem att reda ut löporna. När det gäller Roy så skall han vara själv då han jobbar som bäst ensam. Dessutom kan det vara mycket besvärligt att lossa skottet om det är flera hundar på ståndet.

Det jag skulle ha gjort var självklart att fortsätta på natten och kollat upp diket direkt men jag var just då övertygad om att hinden levde och hade lämnat buktområdet och ville då att den skulle få vara ifred ett tag och lägga sig i lugn och ro.

Nu hoppas jag att jag får det lugnt i veckan, annars kör vi självklart hårt.

Per “Bula” Kristoffersson