Jaktiabloggen

Totte tränar björnhägn med hund

Christoffer (Totte) Zetterdal är medlem i Jaktia Pro Team. Du kan följa honom och de andra medlemmarna här på Jaktiabloggen, på Jaktiakanalen och YouTube, samt vår Instagram (jaktiase) och Facebook. I detta inlägg berättar Totte om hur han tränar och fodrar sina hundar. Han berättar även om hur han tränar sin hund Ösa i björnhägn.

Efter en lång drevjaktsäsong gick hundarna på “semester”, bortsett från lite eftersök. Även om hundarna tycker om att hålla igång så är dom ändå värda att ha ledigt emellanåt. Så vår/försommar har det varit rätt så lugnt, lite eftersök, lite spårträning, lek med mera.

Vid “semestertider”, när hundarna har det lugnt och skönt byter jag även foder. Samma märke men ett med mindre energi och fett.  Under lugnare perioder kör jag med Mästers Jakt och nu i slutet av juli byter jag till Mästers Extra+ och kör med det från grävlingspremiären 1 Augusti till slutet av Januari när drevjakterna är slut.

Totte fodrar hundarna med Mästers Hundfoder.

Totte fodrar hundarna med Mästers Hundfoder.

För utom eftersök, spårträning med mera så cyklas det med hundarna om det inte är alldeles för varmt. Inga jättelånga sträckor på flera mil som en del gör, mest för att hålla igång fysik och flås.

Hundarna tränas på cykeltur.

Hundarna tränas på cykeltur.

Senare från 1 Augusti så är det grävling som gäller, det är då de kommer i form på riktigt. En jakt och träningsform som är riktigt bra, och kul för både hundar och husse. Även perfekt till ställande unghundar. Sen är det betydligt svalare vilket är ett plus.

image1

En lyckad grävlingsjakt från förra året med Ösa.

 
Första hälften av Augusti  blir det jakt varje natt, innan nästa premiär; Björnjakten. Det är en höjdpunkt på året.

I år hoppas jag mycket på att unghunden Ösa ska få chansen att springa av sig.

Jag var iväg med henne för ett tag sedan till ett björnhägn för att kolla lite hur hon betedde sig mot levande björnar. Hon har som valp bara gått lite spår och skällt på permobjörn med gott resultat.

Till skillnad från andra hägn så kan man här bortsett från prov även träna sin hund, vilket är ett stort plus. Ett minus är att det ej är tillåtet att filma och fota framme vid björnarna, vilket var lite tråkigt. Men det kommer eventuellt att bli ändring. Där av inga bilder eller film på björnarna.

Så jag bokade in en träningstid.

Väl framme så går vi igenom hur upplägget är, hägnets utformning och så vidare.
Hägnet är utformat som så att hundförare samt hund går in i ett större hägn där man inväntar signal om att det är okej för släpp. Björnarna är tre stycken och är placerade i ett lite mindre hägn en bit bort som är utformat som ett U vilket gör att hundarna kan jobba nära björnarna och även se dom hela tiden. Även hägnansvarig sitter gömd i ett torn invid hägnet där björnarna är placerade och har bra koll på både hund samt björnarna.

Ösa väntar på släpp.

Ösa väntar på släpp.

Släpper lös Ösa, hon knallar iväg och hittar snart björnarna. Jag hör först ett par “boffboff”, sen är det fullt skall. Lite på sin vakt men inte rädd. Hon jobbar på helt okej, hon får stå en stund innan jag går fram och ger beröm. Vi tar sedan en liten paus för lite snack och vatten.

Släpp nummer 2, samma procedur. Men nu förstår hon vad som gäller. Kopplar loss och hon drar iväg som ett skott, nu jobbar hon betydligt bättre och ligger på än mer. Låter hon stå en stund för att sedan testa en inkallning, vilket funkar kanon. Skickar på igen och det är full fart. Då får hon stå ca 10 min innan jag går fram och ger beröm och vi gör ett avslut.

En lyckad och lärorik träning, både för husse och hund.

Nu är inte detta på något sätt en garanti för att en hund jagar frilevande björnar, men är en indikation på att hunden i fråga eventuellt har förmågan att jaga björn i det fria. Vi hoppas på att få se det i höst!

Klippte ihop en lite filmsnutt från när jag testar inkallningen. Där bjuds det i alla fall på härlig sång, alltid något…


Nu räknar vi ner, 00:00 på söndag natt krokar vi loss och hoppas på bra jakt med någon grävling!

 

Väl mött!

//Totte Zetterdal