Article

Teknik – Vertikalgösfiske

Gösen är vår populäraste och mest omskrivna vertikalfisk. Anledningen är förmodligen att vertikalfisket på gös kan vara så fantastiskt effektivt de gånger man träffar rätt och gösen är på tag.

Vid en bra vertikalfisketur är det inte ovanligt med fångster på över tjugo gösar eller mer och med tanke på gösens ofta höga medelstorlek och de sofistikerade och direkta huggen, är det inte konstigt att allt fler väljer att prova vertikalfiske och kanske till och med lämnar mer traditionella tekniker som ofta inte kan mäta sig i fångstmängd.

För att lyckas med sitt vertikalgösfiske behöver man ett ekolod, helst en elmotor och anpassad utrustning med tunna linor som ger maximal kontakt med betet. Jag föredrar flätlina i 0,10-0,12mm och använder mig av vertikalspön och rullar som är framtagna för ändamålet. Det som kännetecknar spöna är att de har en känslig topp och en tuffare ryggrad som klarar av att bända upp en större fisk och som ger en snabb och effektiv krokning.

Gösen kan vara mycket nyckfull och försiktig i sina hugg och därför bör man alltid förse sina jiggar med en stinger, en trekrok som fästs en bit bak på jiggstjärten och som knyts fast i jigghuvudet alternativt i jiggkroken. Vissa dagar är fisken väldigt försiktig och smakar bara på betet och det är de gångerna som en välplacerad stinger med sylvassa krokar brukar ge utdelning.

_MG_6091
Vilken jiggteknik som fungerar bäst brukar variera efter gösens huggvillighet. Vissa dagar fiskar en stillastående och långsamt driftande jigg med bara små rörelser ypperligt bra, speciellt på trög gös och om man lyckas hålla jiggen precis framför nosen på fisken så den till slut inte kan motstå frestelsen. Vill man öka rörelsen något kan man göra små korta spörörelser. När man sen väljer att jigga med lite längre drag är det viktigaste att linan hela tiden är sträckt. Ett hugg underifrån blir nästan omöjligt att upptäcka om man inte har konstant kontakt med betet. Det gäller att alltid vara med så man kan göra ett blixtsnabbt mothugg annars så hinner en försiktig gös spotta ut betet igen och chansen går förlorad. Jiggens rörelse är oftast hemligheten bakom ett lyckat fiske men ibland kan färgen spela in och då är det bra att ha ett stort urval i boxen. Jag är svag för naturnära lite softare färger men skulle aldrig lämna land utan skrikiga fluofärger heller. Ett nytt hemligt vapen som visat sig vara väldigt effektivt vissa dagar är doftpreparat. Jag gillar exempelvis det feromonbaserade TriggerX gelet som kan ge fördelar och då framför allt när fisket är riktigt trögt.

_MG_6093

När man söker gösen i en sjö brukar betesfisken vara nyckel och vissa perioder är det även bra att hålla koll på hård respektive mjuk botten. Av någon anledning är periodvis den ena bottentypen helt överlägsen den andra. För att få den här typen av information behöver man lära sig tyda sitt ekolod och en rutinerad vertikalfiskare sätter även gps markeringar vid samtliga heta platser i sjön så man snabbt kan söka av de platserna som brukar ge fisk när man kommer till vattnet. Ett rörligt och effektivt sökande efter platser med ansamlingar av huggvilliga jagande gösar brukar vara det som slutligen ger utdelning. Fiskar man en dag ska man även alltid gå tillbaka och fiska om ställen med fisk som kanske inte fungerade vid första försöket. En tryckförändring eller betesfiskens beteende kan trigga igång gösen och det kan göra att samma ställe kan ge mängder med fisk bara någon timme senare.

20090930-_MG_0395

Mitt gösfiske är nästan alltid bottennära med jiggen pendlande mellan 5-50 centimeter från botten. Ett bra djup brukar vara mellan fem till nio meter och vill man ha mycket fisk är det här man brukar lyckas bäst med sina försök. Men man ska inte ignorera den mer pelagiska fisken. De största gösarna finner man oftast på mer öppet vatten där de ägnar sina liv åt att följa de stora stimmen av betesfisk. Det är svårare att fiska djupare och ”prickskjuta” den större fisken med hjälp av ekolodet och man får färre gösar men storleken på fisken kan uppväga mängden om man lyckas.

20090930-_MG_0375

 

Text och foto: Jonas Nordigårds
Artikeln är tidigare publicerad i “Fiske för Alla”