Reportage

Totte Zetterdals klövviltsäsong

Totte Zetterdal är medlem i Jaktia Pro Team. Häng med när han berättar om hur klövviltsäsongen och hur han håller dovviltstammen på en lagom nivå.

Då var vi framme i mars månad och säsongen på klövvilt är över, om man bortser från vildsvinen såklart. Avslutningen på säsongen gick i dovviltets tecken för min del, ett par klappjakter men i det stora hela var det pyrschjakt som gällde nu i februari.

Har man dovvilt på sina marker eller kanske så smått börjar få så ska man vara rädd om stammen kan jag tycka, det är ett riktigt trevligt vilt att ha på marken. Bara det att man har en hel månads jakt efter drevjaktens slut, och ett kött i toppklass. Så klart är det som med övrigt vilt, man vill hålla stammen på en lagom nivå. Vad är lagom? Ja det är väldigt svårt att sätta finger på. I vissa områden, som här i Södermanland finns det väldigt fina stammar av dovvilt som bidrar till en del betesskador. Det är lite som med vildsvinen, man måste ha en bra dialog emellan lantbrukare, jordägare och jakträttsinnehavare om alla parter skall vara nöjda. Något som kan vara väldigt svårt i vissa fall, samarbete är nog nyckeln till att det skall fungera.

Inventering av stammen är A och O så man vet vad som finns att tillgå, säger Totte.

 

Nåja, nog om detta och åter till hur det gick under februarijakten.

Under februari så var det prio på att skjuta kalv eller någon smalhind, men då stammen behöver växa en aning så var det kalv i första hand som gällde. Samma sak med hjortarna, det börjar bli okej på den biten men det gör inget om det blir någon till samt får något år till på sig att växa, storleksmässigt. Det är ju väldigt ofta så på just hjortarna att det är få av dom, septemberjakten är nog en anledning tippar jag på. Men också att man skjuter när dom är för unga, och så klart för många. Inventering är A och O så man vet vad som finns att tillgå.

Brist på snö.

Jag föredrar ett soligt vinterlandskap att smyga runt i helt klart när det gäller pyrsch i februari, men tyvärr var det bara ett fåtal dagar med det vädret. Det kom lite snö men det blev snart växlande väder med skare som följd. Och det är inte jättelätt att smyga tyst i sådant före.. Men det fick gå ändå, det fick bli lite mer sitta still på strategiska platser.

 

De sista dagarna var det riktigt milt väder så det gick kanon att smyga ljudlöst (nästan). Finaldagen var jag ute mitt på dagen, vilket också är trevligt med dovviltet, man kan smyga ut när som på dagen och ha en god chans att få en trevlig jakt. Jag smög på en mindre grupp som gick i en södersluttning, som de ofta gör. En kalv var med i den gruppen, jag smög sakta men säkert i skotthåll. När jag var inne på runt 60-70m så blir en av hindarna nervösa och känner säkert min närvaro, några sekunder senare skuttar dom iväg ett 20-tal meter och stannar upp. Det är nu eller aldrig tänker jag, får fritt läge på kalven och trycker av. Kalven blir på plats.. Det blev en kanonavslutning på klövviltsjakten, spänning och ett mycket fint kött i frysen.

 

Då stammen behöver växa en aning så var det kalv i första hand som gällde för Totte.

Nu kör vi vidare med allt vad senvintern och framförallt våren har att erbjuda.

Nu i mars blir det lite rävjakt samt inventering av bäver och eventuellt skjuta någon i april/ maj. Sen är det hög tid att göra i ordning foderplatserna så dom är i tipptopp inför vårsådden. Det gör väldigt mycket att framförallt vildsvinen har det bra på sina matplatser så dom går mindre i bondens nysådda åkrar. Under någon vecka då bonden sår och har sått klart får man vakta fälten, och kanske skjuta sig en liten grillgris. Det är även då gässen börjar strömma in, så man får vara på sin vakt även där.

Följ Totte och och de andra Jaktia Pro Team medlemmarna på Jaktiabloggen, på Jaktias instagram (jaktiase), Jaktias Facebook och YouTubekanal.