Följ med Daniel från Westin, Nicklas Hallnor & Haris Beganovic från Jaktia Pro Team när dem ger sig ut på ett helt magiskt vårfiske efter riktigt grov abborre.
Nicklas Hallnor ingår i Jaktia ProTeam. Följ med honom ut på isen en vinterdag.
Himlen var klarblå, termometern visade ett par plusgrader och det var nästan helt vindstilla. En perfekt dag för att bege sig ut på älven för att fixa middag. Och vilket fiske det blev!
Redan innan lunch hade vi lyckats rädda middagen med ett par fina harrar som skulle få förgylla våra tunnbrödsmackor senare på kvällen. När vi senare satt där vid elden och åt en välförtjänt lunch tog det planerade harrfisket en oväntad vändning.
Min kusin Per hade tagit med sig pimpelspöet och begett sig in i viken en bit från land där vi satt och grillade, hittat sig ett gammalt pimpelhål och börjat pimpla. Där satt jag vid elden med en nygrillad varm macka i handen och såg hur han genast fick napp. Efter att ha lossat och släppt tillbaka fisken hinner han knappt släppa ner pirken under isen igen innan nästa fisk sitter. Jag får mina aningar om att det rör sig om ett stim med abborrar som är på hugget. Några snabba tuggor senare är mackan borta. Jag hugger påsen med pimpelgrejer och säger till Angelica att hon ska hoppa på skotern om hon vill uppleva ett roligt fiske.
Halvminuten senare är spöna riggade och pirkarna på väg ner under isen. Per har vid det här tillfället redan fått fler abborrar än vad jag hunnit med att räkna. Och visst är abborren på hugget. Det smäller bara till så har även jag fått napp. En fin borre som uppskattningsvis ligger runt 6-7hg. Nu väntar några intensiva minuter. Det hugger hela tiden och vi drar fler abborrar än vad vi är så hålla reda på. Men de riktigt stora uteblir. När huggperioden kvarten senare börjar avta har vi fått någonstans mellan 60 och 80 borrar. Nya pirkar prövas och att byta hål blir vanligare än att få napp. Precis när jag tror att det roliga tagit slut för dagen suger det tag igen. Den här gången är det något större. Upp ur hålet kommer en riktigt fin bit som mäter 41cm.
Och nu var det dags igen. Fyra snabba borrar och alla med en längd runt 40cm. Sen helt plötsligt hugger det till riktigt ordentligt. Spärren går och jag känner mig helt maktlös. Linan rusar ut och jag bromsar med tummen så mycket som jag vågar. Jag förstår att det sitter en gädda på kroken.
Med ett pimpelspö laddat med 0,10mm flätlina ägnat för att fiska harr står jag där och ser hur det försvinner allt mer lina från rullen. Pulsen stiger och jag känner adrenalinet pumpa i kroppen. Nu gäller det att ta det lugnt. Efter en stund börjar jag få kontroll på situationen. Jag vinner mer lina än vad jag tappar. Sakta men säkert tar jag meter för meter. Nyfiket kikar jag ner genom hålet i hopp om att snart få se skallen. Men när det passerar hålet blir jag överraskad. Gäddan är ingen gädda, även den här fisken är en abborre! Efter några försök så lyckas jag få abborren att vinkla upp genom hålet mot ytan, men det tar stopp. Borrhålet på 130mm är inte tillräckligt. Jag lägger högre press på linan och med hjälp av abborrens rörelser så kommer den sakta högre och högre upp. Efter en stund är den tillräckligt högt upp för att jag ska kunna stoppa ner handen och få tag i munnen. Och vilken abborre det är! 47cm och smällfet. Några snabba bilder och sen tillba... Hur ska jag kunna släppa tillbaka den i ett hål som är för litet? Som tur är så har jag ett annat grövre hål några meter bort som är tillräckligt för att abborren ska kunna få simma tillbaka.
Ytterligare några fina borrar får syna ovansidan isen innan fiskedagen är över.
Men var sak har sin tid. Och när det åter igen börjar bli långt mellan huggen så är det dags att bege sig tillbaka till stugan. Väl där låter vi ett par riktigt goda fiskmackor sätta punkt för dagen. Och en sak har jag verkligen lärt mig. Lämna ALDRIG vågen hemma!