Ståndskallet ekar över markerna när jämthundarna Milo och Ami öser på för fullt. Runt såten sitter ett gäng passkyttar och försiktigt smygande mot ståndskallet är jaktledare Lage. Ibland blir det en kortare förflyttning inne i såten men snart ljuder ståndskallet på nytt och spänningen är på topp.
Förord: Ted Karlsson följde Rönbergets jaktlag under ett par dagar i Västernorrland.
Bladen börjar skifta i olika färger, hösten är på gång. Dryga arbetsdagar förbyts mot gemenskap med kompisar under härliga jaktdagar, septemberjakten är äntligen igång.
För jaktgänget i Rönbergets jaktlag med marker i norra delarna av Västernorrland är det några efterlängtade dagar som ligger framför oss, dagar med bra jakt och härlig gemenskap.
Redan kvällen före jaktstarten börjar gemenskapen för gänget. En efter en så anländer de till jaktstugan, en miljö som kan beskrivas som en idyll. Nere vid sjökanten ligger den vedeldade bastun där många jakthistorier har berättats.
Det här är har man verkligen längtat efter, säger Anders Lundgren, en av jägarna i jaktlaget när han stannar upp och njuter av utsikten och lugnet runt stugan.
Allt eftersom att mörkret sänker sig ner så börjar det bli ordning på saker och ting i stugan. Kaffepannan, som står och puttrar på vedspisen, sprider en härlig doft och snart så står kopparna på bordet.
Diskussionerna om var man ska börja jaga är i full gång. Lage Tjärnström, som är jaktledare och hundförare i laget gör till slut valet.
– Med den vind som är så passar det bra att börja med Moströmmarnas och nu har jag valt såt så nu får ni välja vilka pass som ska vara med, säger Lage med ett skratt.
Diskussionen om passen är snabbt avklarad. Det är ett rutinerat gäng som vet var de bästa passen är.
I Rönbergets jaktlag har hundarna en central roll och jakten bedrivs enbart som löshundsjakt.
– Med tanke på hur markerna ser ut så är det en förutsättning med bra löshundar om det ska bli något jaktlig resultat, förklarar Lage.
Stora såtar och passkyttar på de bästa passen är ett koncept som man lyckats med och varje år brukar man i stort sett fälla den tilldelade kvoten. Vid årets jaktstart blev det älgkontakt direkt. Det var jaktledare Lage Tjärnströms gamla trotjänare, jämthundstiken Exa som for iväg omedelbart på första sökturen och ett upptag på ko med kalv var ett faktum.
Inte helt ovanligt för septemberjakt på älg så var dessa älgar ganska så lätta på klövarna och sken blev det direkt. Otur för älgarna, tur för jägarna. Kon och kalven valde att skena rakt in i såten och Lage kunde förvarna passkedjan om vad som var på gång.
Ett skott ekar över skogen och i nästan stund hörs Lars röst i hörsnäckan.
– Lars här, jag har skjutit en kalv vid flyttpasset.
Jakten fortsätter och innan såten är avslutad har Exa fixat fram ytterligare en älg och denna gång till husse.
– Hon var med en stund innan hon drog iväg ut på en sökrunda. Plötsligt hör jag ett par skall långt ut och när jag kollar på pejlen så ser jag att Exa är på vägs rakt mot mig i ganska hög fart. Några hundra meter bort saktade det av och då började hon skälla gångstånd. Jag hann bara flytta mig några meter innan jag fick syn på älgen och sedan var det klart, skrattar Lage när han berättar om hur årets andra älg gick i backen.
Morgonens lyckade resultat skapade en del arbete men vana jägare löste detta och några timmar senare hängde två älgar flådda i slaktboden. Ett par timmars middagsvila sedan var det dags igen.
Knappt var hundarna lösa förrän Milos stämma hördes i ett taktfast ståndskall, fast stånd i upptaget. Några minuter senare blev ljudet än mäktigare.
– Ami var visst för nära så hon har anslutit till Milos ståndskall så nu skäller båda hundar, meddelar Lage via komradion.
Den underhållning som bjöds under ett par timmar var verkligen njutbar. Stånd och gångstånd om vartannat inne i såten gjorde att alla i jaktlaget verkligen fick uppleva spänningen och till slut kom det förlösande skottet.
Ännu en gång var det Lage som lyckades komma inom skotthåll.
– Det var helt otroligt, jag var på vägs fram mot ståndskallet när jag hörde hur det började flytta sig. Jag chansade och sprang fram till en lite myr som jag visst om. Precis när jag kom fram där så kom hela ekipaget, en ensam ko med två jämthundar runt omkring, berättar Lage.
Innan allt arbete med att ta hand om dagens älgar är avslutat har skymningen sänkt sig över Norrlands inland. Från jaktstugan ner mot bastun nere vid sjön är stigen upplyst av ljuslyktor. Anders Jäger har just varit nere och fyllt på ved och snart är det dags för kvällens bastubad.
Det är det här som man verkligen längtar efter. Jaga på dagarna, en god middag och sedan avsluta men en stund i en skön vedeldad bastu på kvällen. Så mycket bättre avkoppling kan man inte tänka sig, klargör Anders.
En reflektion man gör i jaktlag som detta och på platser som denna är att jakt är så mycket mer än bara själva jakten. Här finns tid och utrymme för att ladda batterierna inför den, många gånger, stressiga vardagen. Tid att i lugn och ro umgås och ta sig tid att sitta ner långt bort från alla krav. Såväl jägare som hundar mår bra av detta.
Val av såt föll sista dagen på en repris av Stavsberg. Två hundar och stora område. Lage hade i stort sett gått klart med Ami när hon till slut hittade en älg i utkanten av såten. Hade det varit stolpe in tidigare så blev det stolpe ut denna gång. Förflyttningen blev ut ur marken och när det väl stannade så blev det ett fint hundarbete men på grannmarken. Såten skulle strax avslutad men inte helt ovanligt är det då det händer.
Ett par skall av Milo betyder att nu är det älg på gång. Tyvärr stod den älgen väldigt nära delar av passkedjan och ståndskallet uteblev. Istället blev det förflyttning längs med och de flesta trodde nog att chansen var borta. En som inte gav upp var Anders Lundgren.
– Jag anade att det skulle kunna hamna i mitt pass och när jag hörde ett par skall av Milo en bit bort gjorde jag mig beredd, berättar Anders.
Plötsligt kliver en ganska rejäl tjur upp på vägen.
– Trots att man var beredd så blev jag ändå lite överraskad, men jag såg direkt att det var ett skjutbart djur och när den kom över till andra sidan av vägen och Milo fortfarande inte var synlig sköt jag ett skott och det gick ju hyfsat, skrattar Anders där han sitter bredvid den ståtliga tjuren. En skoveltjur, kanske inte den största modellen men ändå en vacker trofé som väl pryder sin plats hos en jägare.
Vilken avslutning det blev. Anders fullbordade en fantastisk jakthelg med att fälla ytterligare en vacker tjur för jaktlagets räkning. Fina dagar i goda jaktkamraters sällskap var för denna helg över för jägarna i Rönbergets jaktlag men snart var det dags igen och drömmen om stortjuren den har de alla kvar.