Mikael Grennard har varit på vildsvinsjakt i Bulgarien och har tagit med sig några spännande erfarenheter hem. Läs hans historia och resultat av de produkttester av Aimpoint, Peltor, Norma och Merkel som gjordes i samband med den tre dagar långa jakten.
PLÖTSLIGT HÄNDER DET! Man får en inbjudan till Journalistjakt.
Som jaktskribent finns det en liten chans att man blir bjuden på en jakt för att testa ny intressant utrustning. Nu var det min tur. Drevjakt på vildsvin i Bulgarien är inget man tackar nej till. Framförallt inte när det är Aimpoint, Norma, Peltor och Merkel som står för arrangemanget. Att sedan får skjuta en riktigt fin galt var över alla möjliga förväntningar.
För alla parter är dessa arrangemang ett ypperligt tillfälle att få testa ny utrustning. Företagen får en kritisk skara personer som ofta vet vad som krävs. Feedback är omedelbar, ofta direkt på plats. Journalisterna får god insyn i vad som är nytt och vad som är att vänta.
Tidigt i december sammanstrålar 16 jaktskribenter från hela världen på ett litet hotell i Sofia, Bulgariens huvudstad. Man tas varmt emot av värdarna som var och en presenterar sina nya produkter innan man via buss åker till Byalka Hunting Preserve där grejorna ska testas i ”skarpt läge”.
Byalka var under kommunisttiden Todor Zhivkovs privata jaktdatcha och besöktes då flitigt av andra samtida kommunistpampar. Mest känd är kanske Leonid Brezjnev som lär ha nedlagt en fin hjorttrofé där. Idag drivs det som en modern jaktanläggning där man bjuds att jaga såväl frilevande som hägnat vilt.
Christoffer Söderberg från Aimpoint har fått sin Bulgariska jaktlicens för de tre dagarna. Ingen tvivlar på förväntningarna i hans blick.
På vägen till Byalka faller snön tungt och det kyler på så att av de tre dagarna i Bulgarien kommer vi att jaga två i snö. Inget som någon räknat med.
Vid jakt i de forna öststaterna är det vanligt att man driver viltet med en kombination av hundar och vanlig drevkedja. Så även i Byalka. Biotopen är i huvudsak bokskog med insprängda avsnitt med åker och ängsmark samt stora avsnitt med slån av olika slag. En given biotop för framförallt vildsvin då tillgången på föda måste vara i det närmaste obegränsad.
Ofta är det i en ganska dramatisk natur man jagar. Höga kullar och djupa raviner, så starka ben kommer väl till pass när man ställer ut skyttelinjen.
Det som kanske noteras, av åtminstone den svenska jägaren, är att det väldigt sällan är fasta pass och ännu mer sällan torn man står i. När man ställer ut passarna kollar utställaren efter spår av vilttrafik den sista tiden, och beroende på denna ställs man ut.
I ett typiskt drev kanske det ingår uppemot ett hundratal vilt som försöker ta sig genom passlinjen. Många gånger kommer det också flera djur ihop. Så när man väl får vilt i pass gäller det att vara förberedd och flink med sitt vapen för att få full utdelning. Mycket ofta får man också viltet rätt nära på sig i passet, så skotthållen blir sällan långa. I efterhand kan jag konstatera hur väl utrustade vi blev med den utrustningen vi fick.
Merkel RX Helix är, för snabb drevjakt, ett alldeles utmärkt vapen. Dessutom var dessa till denna jakt utrustade med 5-skottsmagasin, vilket gjorde att man stod på pass med möjligheten att avlossa totalt sex skott i snabb följd.
Min jaktliga erfarenhet av rödpunktsikte var tills nu rätt begränsad. Har skjutit mycket med Aimpointsikte på skjutbio, men under verklig jakt, endast något enstaka vilt och inte på regelrätt drevjakt, i vilket siktet och tekniken kommer till sin rätt som bäst.
Efter att man som jägare ställts av infinner sig ofta ett märkligt lugn. Ofta tar det tid att få ut drevkedjan så man har gott om tid att ladda, checka och få ordning på alla saker i utrustningen. Sedan hörs ett avlägset hojtande en liten stund innan hundarna får ”napp”.
Då utbryter plötsligt en ren kakafoni av hundskall och röster längre bort i dalgången.
Jakten i bokskogen gör ofta att man som passkytt får en inte föraktlig fördel av det faktum att viltet måste ta sig fram över en matta av fallna boklöv. Ligger inte hundarna allt för nära hör man tydligt när vildsvinen kommer tassande i de torra löven. Som tidigare nämnts kommer då ofta flera åt gången så har man aktiva hörselskydd är man väl förberedd långt innan de kommer inom synhåll.
Det hinner bli många nämnvärda moment under en tre dagar lång jakt i Bulgarien, men mest noterbart för mig personligen blev tveklöst den tredje och sista dagen. Vi jagade då i lite mer höglänt terräng och passlinjen ställdes ut efter en liten väg i sluttningen.
När solen kom fram på morgonen steg temperaturen avsevärt och all snö som klibbat fast i träden börjar smälta. Resultatet blir ett väldigt liv när snö och vatten börjar falla och droppa ner i alla boklöv på marken. Något som i den tysta skogen förefaller som ett oljud. Plötsligt är en av fördelarna med att stå still borta. Chanserna att få höra vildsvinen innan de kommer fram till dig är minimerade.
Att stå vid en väg innebär att man måste hålla koll på minst 180 grader och som här där drevet går från flera håll blir det 360 graders synfält som måste bevakas, med endast synintryck. Kanske är det först när man saknar ett sinne, i detta fall hörseln, som man inser hur viktiga de är.
I alla tidigare drev har det hörts skott redan ganska tidigt i såten, men när jag stått närmare en timma utan att höra ett enda skott börjar man undra över hur denna såt ska gå. Har stått still och försökt hålla koll i alla riktningar. Jag vänder mig åt höger och anar något i ögonvrån. I full fart kommer några vildsvin på rad, bara 15 meter ifrån där jag står vid sidan av vägen. Först en stor sugga och sedan några halvstora svarta. Jag lyfter mitt lånade vapen, svingar ikapp, precis som jag lärt mig på skjutbion, och tycker av. Den andra i kön slår ikull direkt.
När jag repeterat in nästa patron i loppet ser jag att sist av de sju vildsvinen är en galt. En riktigt stor galt! Jag hinner tänka, ”honom ska jag ha”. Precis enligt lektionen igen, svinga ikapp bakifrån och tryck av. Kraftfull markering av skottet, men galten är fortfarande på benen.
Jag hinner tänka, att den där vill vi inte leta efter. På andra sidan vägen går en djup ravin och går galten ner där får någon stora problem. Proceduren upprepas, svinga och tryck av, och ännu en gång dammar det till i pälsen precis bakom bogen. Nu stannar maskineriet. Den kasar på mage in i ett boksnår, som ruskas om ordentligt. Där inne ser jag bakbenens sista springande rörelser innan den till sist sträcker ut fullt innan livet rinner ur den.
I ett nästan sjukt eufori står jag still ett tag och bara insuper stämningen av en jaktsituation som för alltid kommer sitta etsad på min näthinna.
Snart börjar det smälla skott runt omkring mig och jag inser att den här såten bara var lite trög i starten, och den här gången var det JAG som fick börja.
Jag har mer än en gång analyserat och talat om den jaktliga situation som nu gav mig mitt livs galt. Den vägdes senare till 180 kg och jag finner det föga troligt att jag får samma chans igen.
I trånga lägen och med löpande vilt lämnar rödpunktsikten utan förstoring flera stora fördelar, upplever jag. Nu inte bara Aimpoint som varumärke även om de genom sin höga kvalitet är tveklöst störst på marknaden, utan vilket som helst.
Dels kan man skjuta lite som hagelskyttet som beskrivs ovan, och som är lite av en skjutfilosofi som fungerar. Jag har själv fått instruktioner, och som direkt visade sig fungera fantastiskt bra. Min egen ”hit-rate” förbättrades avsevärt.
Men kanske viktigast av allt, man får en helt annan överblick över situationen. Jag är övertygad. Med ett förstorande kikarsikte hade risken varit stor att jag istället för att se den stora galten så hade fokus legat på nästa skjutbara djur i kön dvs ännu ett årsgammalt vildsvin. Kanske, istället för den fina galt jag nu fick skjuta.
Men jag kommer aldrig att släppa kikarsiktet helt, för på andra pass är det helt oumbärligt. Men idag har de flesta vapen möjlighet till snabba och smidiga siktesbyten. I min jaktryggsäck ligger framgent tillsammans med mitt kikarsikte också ett Aimpoint Micro H-1.
Detta är en rätt naturlig vidareutveckling av Aimpoints H-1:a. Mest synligt är att det försetts med smarta linsskydd som snabbt och enkelt fälls upp. Det bakre linsskyddet är transparant, medan det främre är svart. Detta innebär att man faktiskt kan skjuta med siktet även om man inte hunnit fälla upp linsskydden.
Sedan kan man se att själva huset förstärkts. Detta kommer egentligen ur militära krav på hållfasthet som förts över på den civila varianten.
Nya linser med högre ljustransmission har gjort den röda pricken om 2 MOA ännu skarpare.
Siktet lanseras nu under IWA i mars och kommer att finnas i butik till augusti 2015.
En helt ny kula framtagen för vad man kallar ”knock-down effect”. Under mina dagar i Bulgarien och även närmare tio vilt skjutna här hemma i Sverige, kan jag bara konstatera att Norma Tipstrike levererar. Inget vilt, vildsvin, kronvilt eller dovvilt har gått längre än 25 meter. I de flesta fall kortare än 10 meter.
Kulan är konstruerad för att mycket snabbt expandera, men ändå räcka in för att nå vitala organ. Samtidigt är den konstruerad för att hålla ihop bättre än en del mer splitterbombslika kulor som tagits fram för att ge samma effekt.
Sedan länge har 3M Peltor varit ledande inom kåpor som hörselskydd, kåpor som utvecklats till aktiva hörselskydd med blåtand. Men man har inte jobbat med aktiva In-Ear skydd tidigare.
Till IWA mässan kommer 3M Peltor Tactical Earplug.
En helt ny och mycket intressant produkt. För det första så kräver den inte avgjutning av örat som de flesta andra gör. Istället finns ett flertal olika pluggar för att passa alla. De är bekväma och levererar ett mycket naturligt ljud vilket gör att man gärna har dem på sig. Jag har provat andra som flera gånger gjort att man hellre avstår.
Men smartast av allt. De kommer i en liten vattentät ask, modell Peli-väska. När hörselpropparna placeras i denna lilla ask laddas de automatiskt och är färdigladdade till nästa jakt.
Som trogen Blaser-skytt sedan 2000 har jag aldrig funderat särskilt mycket på byte av vapen. Jag har vid olika events provat andra vapen, men inte appellerats särskilt.
Väl framme i Bulgarien erbjöds man en ingående information om Helixen. Precis som flera andra vapen av idag är det en ”rakdragare”, dvs man behöver inte vrida slutstycket utan man drar det rakt bakåt och för fram det så är en ny patron i loppet.
Det kan tyckas något mer komplicerat i sin lösning, men å andra sidan kan man göra det mesta utan verktyg. Det har en trevlig och bra säkring som ger ett tryggt intryck.
Det är ett mycket trevligt och lättskjutet vapen som kanske är något för lätt fram för min egen smak. Men de resultat jag åstadkommit på skjutbio och i skogen talar sitt tydliga språk. Vi passar rätt så bra ihop i alla fall.
Prova! Det finns all anledning att prova detta vapen om du funderar på något nytt.
Text & foto: Mikael Grennard