Jaktprov med JSK

Disciplin, fart och fokus. Ett jaktprov för jaktspaniels är en intensiv uppvisning i precision där minsta misstag kan avgöra allt. För att lyckas krävs mycket träning och ett tajt samspel mellan hund och hundförare. Domaren Edvard Fång berättar här om hur ett jaktprov går till.

Under ett jaktprov sätts hundarnas naturliga jaktinstinkter och lydnad på prov i skarpa situationer. Det handlar inte bara om tävling utan om att säkra framtidens jakthundar.

En väldresserad och effektiv jakthund är många gånger avgörande för jaktlyckan. Jaktprov är därför en investering i framtiden, både för jägare och för aveln.

Jaktia engagerar sig aktivt i denna utveckling genom att bland annat sponsra just jaktprov, som exempelvis Jaktia Cup som hölls av svenska Jaktspanielklubben (JSK) på Karlholms gods utanför Kristianstad under hösten 2025.

Upplägget för jaktprov

Jaktprov arrangerade av JSK bygger sedan klubbens grundande år 2000 på den brittiska traditionen och regler. Det genomförs alltid med så kallade dubbelsläpp. Det innebär att två hundar arbetar parallellt, var och en med sin domare. Vid sedan om ekipagen rör sig skyttar. En jaktprovsledare håller uppsikt och ansvarar för allt går rätt till.

Hundarna tävlar i två klasser: öppen klass för unghundar och vinnarklass för hundar som tidigare fått 1–4:e placering i öppen klass. Hundarna ska jobba metodiskt i det tysta utan att vare sig gny eller skälla. De bedöms i fyra delmoment: sök, resning, apportering och vilthantering. Varje moment bygger vidare på det föregående och helheten avgör slutresultatet.

 

Moment 1: Sök

Detta inledande moment står för en stor del av helhetsintrycket. Man brukar säga att 80 procent av domarnas bedömning görs under söket. Hunden ska metodiskt och effektivt söka av terrängen inom skotthåll, vilket innebär maximalt åtta–tio meter från föraren. Ett väl genomfört sök kännetecknas av hög energi och tydlig struktur där hunden rör sig framåt i ett kontrollerat tempo utan att lämna arbetsområdet eller missa att täcka mark.

– Jag tittar jättemycket på hur hunden använder näsan. För den ska jaga just med nosen, inte med ögonen, berättar domaren Edvard Fång.

I praktiken innebär det att hunden arbetar lågt med huvudet och aktivt utnyttjar vinden genom att söka mot den och täcker marken utan att lämna luckor.

Det ställer höga krav både på hundens naturliga förmåga och på hundförarens skicklighet att styra sin fyrbente vän genom att enbart använda sig av en hundpipa och små handrörelser. Missar hunden vilt i ett område den passerat kan det innebära direkt diskvalificering.

Moment 2: Resning av vilt

Själva resningen sker ofta snabbt och överraskande. När hunden stöter upp vilt, exempelvis en fågel, ska den frysa i rörelsen och sätta sig direkt. Det är här disciplinen verkligen prövas. En balans mellan jaktlust och självkontroll.

– Hunden får absolut inte knalla efter viltet. Om hunden springer i väg på eget initiativ är den ute direkt, förtydligar Edvard Fång.

En hund som efter skottet sitter lugnt, fokuserat och tydligt visar att den har memorerat nedslagsplatsen får höga betyg. Om hunden däremot tydligt distraheras av annat i omgivningen, är rastlös och släpper blicken från där viltet landade, kan det bli bedömningsavdrag.

Moment 3: Apportering

På domarens signal skickas hunden för att apportera det fällda viltet. Om hunden inte hittar viltet direkt ska den kunna ta instruktioner från hundföraren, som nu får använda både sin röst och pipa för att leda hunden rätt.

– Som domare kollar jag noga på hur hunden reagerar på hundförarens direktiv och söker av nya områden i terrängen, säger Edvard Fång.

Hunden ska sedan bära viltet stadigt och varsamt hela vägen tillbaka till hundföraren. Släpper hunden viltet kan den vara ute ur tävlingen.

Om hunden inte hittar viltet får den andra hunden i parsläppet en chans. Om den hunden lyckas blir det en så kallad ”eyewipe”, vilket innebär att den första hunden diskvalificeras. Hittar ingen av hundarna viltet så går domarna ut och letar. Om de finner viltet är båda hundarna ute. Detta händer då och då.

Moment 4: Vilthantering

När hunden återvänder med viltet ska den sätta sig och lämna sitt byte till hundföraren. Denne överlämnar i sin tur viltet till domaren som granskar det noggrant. Inte minst bröstkorgen som ska vara intakt.

– Hunden ska vara mjuk i munnen så att den inte skadar viltet som då inte kan tillagas för att hamna på tallriken, säger Edvard Fång.

Uppenbara skador som tyder på det motsatta, det vill säga hård mun, leder till diskvalificering. Momentet speglar jaktens etiska dimension, att vilt ska behandlas med respekt och tas tillvara på rätt sätt.

Bedömning av helhetsintrycket

Varje moment betygsätts enligt en fyrgradig skala: A+, A, A– och B. Efter alla släpp sammanställer domarna sina anteckningar, diskuterar och rangordnar hundarna utifrån helhetsintrycket. Domar kan ge placeringarna 1–4 till de bästa hundarna medan övriga hundar som klarat båda sina släpp tilldelas Certificate of Merit (ett bevis på god jaktförmåga).

– Det är ofta små detaljer som skiljer hundarna åt. En hund kan vara fantastisk i många avseenden, men missar den en avgörande sak så räcker det ibland inte hela vägen.

Det säger Edvard Fång och avslutar med varför han uppskattar domarsysslan så otroligt mycket:

– När man ser samspelet mellan hund och förare, hur de arbetar tillsammans i terrängen ... det är som ljuv musik för en jägare och hundmänniska.